Förundran
men nu vissar det sig att det är iallafall en vilse själ
som läser den.
Jag har gått och tänkt på det nu ett tag, och börjat
fundera på vad jag ska skriva, för att inte tappa denna
enda läsare, men som det brukligt är när man ska
vara kreativ så är huvudet fylly med ingenting alls....
Eftersom jag nu går som sjukskriven(det var det första
jag gjorde efter att jag hade slutat skolan, ja sjukskriva
mig alltså) inte för att jag har någon större lust att utnyttja
systemet, utan för att jag efter att ha gått 15 ronder mot
micke tyson lyckades dra axeln ur led. Det finns dock
rykten om att jag skulle ha hoppat från en båt och fixat
den ur led, men det är ju så konstigt så det kan ju ingen
vettig människa tro.
Nu när man går som sjukskriven hemma i det hus man
var tvungen att flytta hem till efter att i tre år ha bott själv,
föräldrarna vissar hur mycket dom vill ha en kvar genom
att ge min lillebror mitt rum för 2 år sedan. Det är när man
går runt där och inte kan hitta något vettigt att göra, efter
att ha mekat och fixat med alla cyklar vi har och fixat datorerna
och till och med dammsugit och klippt gräset(dock bara med
hjälp av en arm) som man börjar fundera på vad man vill
bli när man blir äldre och om jag ska vara ärlig så har jag
inte en blekaste aning.
JAG VET INTE VAD JAG VILL BLI!!!!!
Vissa kanske skulle känna frustration och bli lite lack för att
inte veta vad man vill bli, men jag bryr mig faktiskt inte, visst
det är svårt att göra något om man inte har något mål i livet
men jag fösöker att inte tänka på det så mycket, det löser sig
det måste det göra.
Jag vill också dela med mig att jag har blivit idol för ett par
små snälla barn. Det är min brors kompis lillebror han följer
med sin bror hem till oss men han vill inte vara med och
leka han vill bara vara med mig, han leker inte med mig utan
han sitter och iaktar varenda rörelse jag gör och är jätte intreserad
när jag förklara hur saker fungerar, han är bara 5 men han är
tok smart. Hans mamma kom och hämtade honom idag och
frågade om det inte var jobbigt att ha honom här hela tiden, men
jag tycker att det är roligt att hitta någon som vill lära sig saker av
mig. Sedan berättar hon att han pratar om mig hela tiden hemma,
det är för att citera henne "som om du är det enda personen som,
existerar för honom, han missar bolibompa för att få vara med dig,
det sista han sa till mig när han la sig igår var 'en dag ska jag bli
lika smart och stor som johan, för han kan allt' och det har han inte
sagt om någon innan". Jag måste säga att det är det mest smikrande
någon har sagt till mig under min livstid. Jag kan inte riktigt beskriva
hur berusande känslan av att någon ser dig som din hjälte är..... det
är bara sååå GÖÖÖÖTTTTT..... jo, jag fick en täckning av honom idag
också det var en bild på mig med en massa muskler och som höll
honom i handen och så var det något med en drake som jag inte fattade
riktigt men det var nog något om att jag skyddade honom från den eller
något sådant....
Tänk att en så liten människa kan få en att bli så glad att man inte känner
smärtan i axeln för första gången på 5 veckor.... jag är förundrad..... och glad!
sommar
Nu har det gått en evighet sedan jag senast skrev i något här,
det är inte pga att det inte har funnits något att skirva om, för
det har det.
Det är bara att insperationen till att skriva något inta har varit
där, visst jag har försökt att börja skirva på ett inlägg men på
mitten har det inte funkat, det är som om man hade dragit ur
ploppen ur vasken och alla insperation försvinner.
jag har länge funderat på att lägga ned denna blogg, för det
första för det är nog ingen som läser, för det andra för att jag
inte skriver i den för det passar inte att bara skriva om hur man
känner sig hela tiden, om man inte känner mår bättre någon
gång. det slog mig igår, "jag kanske är emo", jag mår inte så
bra, visst att jag är skada eller sjuk utan uppehåll, men det som
skrämer mig mest är att jag inte ser något ljus i livet, nej jag är
inte självmordsbenägen. det känns bara som om jag lever i
en bubbla som ingen kom nå mig i, jag blir jätte lätt förbannad
och tjurig, det är som om jag bara lever på tagtråd. jag hade
en tanke på att åka och jobba som hjälparbetare, men så fort
min farbror fick höra det så blev han arg på mig och förklarade
att folk dödades för att man försökte hjälpa andra. men jag skiter
faktiskt om jag dör, det är inte att jag vill det, men vi lever i den
delen av världen som kan duscha i dricksvatten i 10 minuter och
det är ingen stor grej. så om jag åker iväg och gör något som
gör så att folk i ett fattigtland mår bättre så är det väl bra, även
om en del av orsaken att jag vill åka är för att jag vill behövas,
visst det är självsikt, men även en själviskhandling som hjälper
andra kan vara god.
