hoof

har länge funderat på vad man ska göra när jag går ut från trappan på tingsholm, det kommer att vara som om en tyngd lättar från mina axlar men tyngden kommer snart bli hängd tillbaka. det är efter gymnasiet som man ska bli vuxen, det är då man ska börja jobba eller läsa vidare på högre utbildning. jag kommer inte att läsa vidare med en gång, för det första så är det så att jag är så skoltrött så det är inte klokt, det är inte skolan isig som är det jobbiga, det är alla dessa eviga måsten och om man vill slippa måsten så är det ju en jätte bra idé att växa upp, var fasiken ligger detta landet långt borta som peter pan yrade om, nu är de snart dags att hämta mig peter glöm inte det. men för det andra har jag ingen anning om vad jag vill göra med mitt liv, jag vet inte vad jag vill bli, men jag vet vad jag inte vill bli, jag vill inte jobba med ett jobb som det ingår i att sitta vid ett skrivbord 4-5 timmar om dagen inte heller ett jobb som går ut på att göra samma sak varje dag. det jag skulle vilja jobba med är att ta med människor ut i naturen, att lära folk att hitta rätt och hitta sitt naturliga jag inte det jaget som springer runt och stressar sönder sig själv, jag vill lära människor att känmna sig själva. jag vet också vad jag vill hinna med innan jag dör: jag vill gå i kloster ett år (antagligen buddism) för att hitta mig själv och sluta vara så materialistisk och lära mig se det goda i människor, sedan vill jag åka en förbannat massa skidor, göra den svenska klassikern minst en gång, utbilda mig till läkare eller sköterska och sedan resa ner med Läkare Utan Gränser och hjälpa de sämst drabbade. starta en microlån bank i det värsat områderna i ett u-land. sen vill jag skaffa en familj, se mina barn växa upp och kanske då få insikten om hur mycket och villkorslöst man kan älska en annan människa. om jag kommer att ha gjort dessa sakerna när jag dör så vet att jag har gjort en liten del på denna jord för att förändra den till det bättre, kanske inte jätte mycket men jag har gjort en del. sedan kommer frågan om efter att ha gjort dessa saker så kommer jag att vara lycklig, det var jag inte om jag ska göra dem så kommer det att vara svårt, men jag önskar att när jag ligger där på min dödsbädd och ser jag tillbaka på mitt liv så ska jag se ett liv, kanska inte fyllt med lycka, men med ett liv som jag har gjort andra lyckliga och minnas de glada ansikten som man mött och minnas det är inte den som har mest pengar när man dör som "vinner" det är den som har spridit mest glädje till alla....

vill bara säga att det fanns två sådana människor som jag inte fick spendera så mycket tid med,  det var min farmor och min morfar. jag vill bara säga det att även fast jag inte kännde farmor och bara har svaga minnen från morfar så var ni den sortens människor som jag hoppas kunna bli när jag blir stor, den sorten som inte sätter sig själv först utan andra.