hoof

Vi började våran förd i måndags och den skulle sluta i Torsby 
hos en kompis men det blev inte fallet.

För det försat så blev vi försenade 3 timmar, med avfärden
och sedan kom vi efter en lastbil med en enorm last som vi
inte kunde kära om för att bilen bakom som var transportledare
blockerade oss, så vi låg bakom den i en hel timme.
Genomsnittshastigheten var 50 km/h, jag höll på att bli lite tokig,
men det löste sig så småning om.

Sedan försökte vi få tag på emelie så att vi kunde bestämma
hur vi skulle göra, men vi fick inte tag på henne, så när vi
äntligen kom fram så var det att ta in på vandrar hem och
se glada ut, det var ett tok fint vandrarhem. Och vi träffade
Anna Dahlberg skidåkerskan, hon lämnade disken efter
sig så jag fick diska den.

På morgonen så hoppade vi in i bilen och körde iväg, vi hade
lite mer än halva resan kvar men det gick mycket bättre nu
när vi inte hade någon lastbil framför oss. Det sista vi såg
av Sverige var Funäsdalen där vi stannade och åt och för att
ringa nära och kära.


Vi 7 tiden på kvällen så kom vi fram, innan den första kvarten
så hade hunnit att krocka med en bil och dricka två öl som
huset stod för. Vilken kväll!

Igår var det första dagen på jobbet, började vid sju tiden och
jobbade till 3 för att sedan börja vid 9 igen och inte  bli klar
för än vid 12.

Idag är det samma prosidur men vi hade en begravnings-
fika på hotelet så jag fick gå runt och servera de alla med
mat.

Det är först när jag kom upp hit som jag insåg att jag inte
vill vara här egenkligen, visst det är bra och alla är jätte
snälla även hon vars bil som jag krockade med.
Men jag saknar en person så mycket så jag vet inte vad
jag ska ta vägen, det är därför jag längtar hem, eller inte
hem, men till henne för att de är hon som gör mig varm
i hela kroppen och det är hon som vandrar runt i mitt huvud
både dag och natt. Saknar henne så att jag nästan har
fysiskt ont i kroppen.....