Hemma?
I helgen gjorde jag ett blixt besök i hemlandet.
Det utspelade sig så att efter jobbet på torsdagen
så hoppade vi in i bilen med siktet på Torsby.
Efter ett par timmars bilfärd kom vi fram till Emelie
som vi skulle sova hos den natten.
Jag fick sova i en soffa som bankade på min rygg
så att jag fortfarande har ont i den i skrivandets stund.
Sedan var det bara att hoppa upp på morgonen och
köra vidare. Jag orkade inte köra så långt så Zeb fick
fortsätta, att tillägga är att jag har kört hela tiden utom
de sista 30 milen hem.
När jag vaknade till så var det bara att byta förare igen
och hälsa på Zebs mamma, sedan satte jag kosen
mot den lilla stad som har en underlig, dragningskraft
när man inte är där men när man är där ett så vill man
därifrån, Ulricehamn. Där så träffade jag bara ett fåtal
av de personerna som jag ville träffa med det var inte
så farligt för de som jag träffade är inte så dåliga dom
heller.
Jag fikade 2 gånger, och blev försenad hem. Pga detta
så flög min far i luften så fort jag kom innan för dörren,
"Vi kan ju för helvete inte köpa några reservdelar mitt
i natten!!!", att lägga till är att jag kom hem halv fem.
Men det är min far och det är väl hans sätt att visa
kärlek.
Men resten av min familj kom springande och hoppade
upp i famnen på mig (eller årminstonde min bror och
våran hund).
Sedan var det bara att äta och åka ner till stationen för
att fixa med bilen.
På lördagsmorgonen så tog jag med mig syster och bror
till stan för att handla lite saker, efter att ha handlat lite saker
som en en telefon och lite kläder så åkte vi till mormor.
Sedan var det dags för resans höjdpunkt, att träffa henne.
På söndagsmorgonen var det bara att fixa ännu mer med
bilen. Och börja resen tillbaka, vi åkte förbi och köpte en
enhjuling på vägen men annars var det bara rakavägen
till Torsby. Väl där kon vi på ett kalas med tårta och allt.
Den här gången så fick jag en säng så min rygg var bättre
den natten.
Nu när jag har kommit upp igen så vill jag inget mer än att
åka hem igen, jag vill bara hoppa i bilen och åka till henne.
Det går inte en enda sekund då jag inte tänker på henne,
jag vet inte vad jag ska göra jag vil bara härifrån, har nästan
gått ner mig i depparträsket....
häst
Nu har jag spenderat 2 veckor i norge med att jobba, ja egenkligen så
har jag haft 2 dagar som jag har varit ledig, men det har jag inte gjort så
mycket på. Jo den sista, vi tog en ridtur upp på fjället. Eftersom jag har ridit
ett par gånger innan så fick jag en jätta vacker islandshäst, den var lite bångsturig
i början, men det var enliget Heidi bara för att han inte hade blivit riden på en månad
efter halva ridturen så frågade jag henne varför jag fick den hästen, hennes svar
chockade mig lite; du har ju ridit lite innan och det har också, det är så här att
vi började rida honom i maj så han har inte lärt sig allt än.
Jo tack jag märkte det! När vi började få upp lite fart så gjorde han inte som jag ville
alls, jag drog i tyglarna men han reagerade inte alls, detta kanske inte låter så farligt
men om man rider på en liten fjällstig med sylvassa stenar runtomkring en så blir
man lite rädd. Men jag överlevde.
De bilderna som ni ser är från närheten av det stället jag jobbar, bilden över
är tagen på andra sidan sjön från där Vaektarstua ligger, så det är väldigt
fint här, men bara om det är fint väder, vilket det inte är alltid.
Jag visste inte så mycket om mitt jobb innan jag kom hit, ärligt talat så visste
jag inte så mycket om detta stället alls.
Jag gör allt från att servera mat och alkohol till att städa hotelrum. Även om det
inte låter så roligt så är det helt okej, visst en av de som var roligast att jobba
med har slutat för att hinna med en tur till Karibien.
Annars har jag hunnit med att krocka för första gången och varit på två personal-
fester.
Även om jag trivs här så saknar jag Sverige och alla som bor där, det är så
jobbigt att behöva fråga två gånger vad folk säger....
Men jag det värsta är att man inte kan ta upp en telefon och ringa en någon
och sedan träffa den en timma senare.....
Trotts att det är trevligt så är det väldigt ensamt, även om jag har Zeb med mig,
en vän kan inte ersätta alla på bara två veckor.
