Hemma?
I helgen gjorde jag ett blixt besök i hemlandet.
Det utspelade sig så att efter jobbet på torsdagen
så hoppade vi in i bilen med siktet på Torsby.
Efter ett par timmars bilfärd kom vi fram till Emelie
som vi skulle sova hos den natten.
Jag fick sova i en soffa som bankade på min rygg
så att jag fortfarande har ont i den i skrivandets stund.
Sedan var det bara att hoppa upp på morgonen och
köra vidare. Jag orkade inte köra så långt så Zeb fick
fortsätta, att tillägga är att jag har kört hela tiden utom
de sista 30 milen hem.
När jag vaknade till så var det bara att byta förare igen
och hälsa på Zebs mamma, sedan satte jag kosen
mot den lilla stad som har en underlig, dragningskraft
när man inte är där men när man är där ett så vill man
därifrån, Ulricehamn. Där så träffade jag bara ett fåtal
av de personerna som jag ville träffa med det var inte
så farligt för de som jag träffade är inte så dåliga dom
heller.
Jag fikade 2 gånger, och blev försenad hem. Pga detta
så flög min far i luften så fort jag kom innan för dörren,
"Vi kan ju för helvete inte köpa några reservdelar mitt
i natten!!!", att lägga till är att jag kom hem halv fem.
Men det är min far och det är väl hans sätt att visa
kärlek.
Men resten av min familj kom springande och hoppade
upp i famnen på mig (eller årminstonde min bror och
våran hund).
Sedan var det bara att äta och åka ner till stationen för
att fixa med bilen.
På lördagsmorgonen så tog jag med mig syster och bror
till stan för att handla lite saker, efter att ha handlat lite saker
som en en telefon och lite kläder så åkte vi till mormor.
Sedan var det dags för resans höjdpunkt, att träffa henne.
På söndagsmorgonen var det bara att fixa ännu mer med
bilen. Och börja resen tillbaka, vi åkte förbi och köpte en
enhjuling på vägen men annars var det bara rakavägen
till Torsby. Väl där kon vi på ett kalas med tårta och allt.
Den här gången så fick jag en säng så min rygg var bättre
den natten.
Nu när jag har kommit upp igen så vill jag inget mer än att
åka hem igen, jag vill bara hoppa i bilen och åka till henne.
Det går inte en enda sekund då jag inte tänker på henne,
jag vet inte vad jag ska göra jag vil bara härifrån, har nästan
gått ner mig i depparträsket....
häst
Nu har jag spenderat 2 veckor i norge med att jobba, ja egenkligen så
har jag haft 2 dagar som jag har varit ledig, men det har jag inte gjort så
mycket på. Jo den sista, vi tog en ridtur upp på fjället. Eftersom jag har ridit
ett par gånger innan så fick jag en jätta vacker islandshäst, den var lite bångsturig
i början, men det var enliget Heidi bara för att han inte hade blivit riden på en månad
efter halva ridturen så frågade jag henne varför jag fick den hästen, hennes svar
chockade mig lite; du har ju ridit lite innan och det har också, det är så här att
vi började rida honom i maj så han har inte lärt sig allt än.
Jo tack jag märkte det! När vi började få upp lite fart så gjorde han inte som jag ville
alls, jag drog i tyglarna men han reagerade inte alls, detta kanske inte låter så farligt
men om man rider på en liten fjällstig med sylvassa stenar runtomkring en så blir
man lite rädd. Men jag överlevde.
De bilderna som ni ser är från närheten av det stället jag jobbar, bilden över
är tagen på andra sidan sjön från där Vaektarstua ligger, så det är väldigt
fint här, men bara om det är fint väder, vilket det inte är alltid.
Jag visste inte så mycket om mitt jobb innan jag kom hit, ärligt talat så visste
jag inte så mycket om detta stället alls.
Jag gör allt från att servera mat och alkohol till att städa hotelrum. Även om det
inte låter så roligt så är det helt okej, visst en av de som var roligast att jobba
med har slutat för att hinna med en tur till Karibien.
Annars har jag hunnit med att krocka för första gången och varit på två personal-
fester.
Även om jag trivs här så saknar jag Sverige och alla som bor där, det är så
jobbigt att behöva fråga två gånger vad folk säger....
Men jag det värsta är att man inte kan ta upp en telefon och ringa en någon
och sedan träffa den en timma senare.....
Trotts att det är trevligt så är det väldigt ensamt, även om jag har Zeb med mig,
en vän kan inte ersätta alla på bara två veckor.
Vägen till norge
hos en kompis men det blev inte fallet.
För det försat så blev vi försenade 3 timmar, med avfärden
och sedan kom vi efter en lastbil med en enorm last som vi
inte kunde kära om för att bilen bakom som var transportledare
blockerade oss, så vi låg bakom den i en hel timme.
Genomsnittshastigheten var 50 km/h, jag höll på att bli lite tokig,
men det löste sig så småning om.
Sedan försökte vi få tag på emelie så att vi kunde bestämma
hur vi skulle göra, men vi fick inte tag på henne, så när vi
äntligen kom fram så var det att ta in på vandrar hem och
se glada ut, det var ett tok fint vandrarhem. Och vi träffade
Anna Dahlberg skidåkerskan, hon lämnade disken efter
sig så jag fick diska den.
På morgonen så hoppade vi in i bilen och körde iväg, vi hade
lite mer än halva resan kvar men det gick mycket bättre nu
när vi inte hade någon lastbil framför oss. Det sista vi såg
av Sverige var Funäsdalen där vi stannade och åt och för att
ringa nära och kära.
Vi 7 tiden på kvällen så kom vi fram, innan den första kvarten
så hade hunnit att krocka med en bil och dricka två öl som
huset stod för. Vilken kväll!
Igår var det första dagen på jobbet, började vid sju tiden och
jobbade till 3 för att sedan börja vid 9 igen och inte bli klar
för än vid 12.
Idag är det samma prosidur men vi hade en begravnings-
fika på hotelet så jag fick gå runt och servera de alla med
mat.
Det är först när jag kom upp hit som jag insåg att jag inte
vill vara här egenkligen, visst det är bra och alla är jätte
snälla även hon vars bil som jag krockade med.
Men jag saknar en person så mycket så jag vet inte vad
jag ska ta vägen, det är därför jag längtar hem, eller inte
hem, men till henne för att de är hon som gör mig varm
i hela kroppen och det är hon som vandrar runt i mitt huvud
både dag och natt. Saknar henne så att jag nästan har
fysiskt ont i kroppen.....
toaltet filosofi
har tid att skirva annars. har varit dålig att skirva som
vanligt, men har haft tok mycket att göra det sista...
iallafall så är det så att jag ska byta land nu, ska
till norge och jobbba på ett hotel. känns som om
det är dåligt planerat för just nu har jag hittat något
att stanna för, men 'sånt är livet'!
kommer att försöka att vara mer kreativ med
bloggen under norge vistelsen.
vi ska jobba på http://www.vaektarstua.no/
så om ni har vägarna förbi hör av er!!!
Aj det gör ont....!
min sommar måste jag ranka som en av det sämsta och en av det bästa men det är alltid det där menet.
min sommar började med att jag slutade gymnasiet, en sak som jag har sett fram emot sedan jag började
gymnasiet, men den sista veckan kände jag ingen glädje, lycka eller sprallighet, jag var mest deppig för att
det som hade blivit mitt liv skulle bli fråntagit mig, för er som inte vet så är jag född och uppvuxen i borås tills
jag skulle börja gymnasiet då jag valde att åka 4 mil nordöst till en liten stad (det är mer ett samhälle men de
som är födda där hatar när man säger det) i början så var det lite svårt som 16-åring att anpassa sig till livet
som ensam boende, men genom att ha en skitbra lägenhetskamrat så ordnade sig allt. klassen var inte heller
att klaga på även om den bara består av fem personer, under de första åren så delade jag lägenhet och hade
jätte roligt med livet. men det var det tredje året som det blev lite sämre för det fanns ingen lägenhet att flytta
tillbaka till utan jag blev utkastad till ett gamalt ålderdomshem som var skulle rivas men som under ett år tjänade
som elevhem. visst lägenheten var skön, stor och handikappsanpasad men jag bodde själv, visst det var
inte bara en gång som folk kom och sov över hos mig men det var inte det samma som att stå och vänta på
sin tur att gå på toa. så det var jobbigt men jag lärde mig mer om mig själv visst jag blev lite mer avskärmad
och kanske lite egen men det vissade jag inte för omvärlden, jag försökte sätta på en mask som till slut blev
permanent, jag var sprallig och antaligen en 'pain in the ass' för det mesta för att försöka att få folk att inte se
att jag led för att vara själv, visst jag har alltid tyckt om att vara själv men inte så länge som det jag var då, på
hösten funkade det, men det var på våren som allt rasade för mig jag började bli sjuk och hade en och samma
virusinfektion i nästan 5 månader, även fast jag gick till en massa läkare så kunde de inte hitta något fel på mig
även fast de tog flera liter blod från mig och analyserade det. till slut sa de att jag skulle se en hjärnskrynklare för
det trodde att jag var hypokondriker, men det de inte fick in i ekvationen var att en hypokondriker inte drabbas av
39 grades feber ena dagen för att andra vara helt feber fri. så det sa att det måste vara något nytt virus som det
inte visst så mycket om. kontentan av detta är att jag har gått ner nästan 10 kilo och är enligt mig tunn som en
fiolsträng, men eftersom de inte kunde hitta felet så fick man ju inte något läkarintyg och alla ansåg att man skolkade.
sedan kom studentveckan och försvann snabbare än den hade börjat, enligt mig var det som vilken vecka som
helst men det var bara att man gick i kostym och fick en massa roser. sedan bar det av till kreta för att festas,
jag började med att andra dagen gå till doktorn för att få antibiotoka för halsfilus, sedan så var drickandet ur
bilden, visst jag var ute med de andra och tog en eller två öl men inte mer, dag fyra så var vi på enbåtutflyckt
och jag passade på att luxera axeln(dra den ur led) och sedan var det mitella som gällde och utan smärtsitllande
så rekomenderade doktorn "drink to the pain goes away", det var så mitt sommarlov började och sedan har det
varit att vara hemma i 8 veckor, visst i början så hjälpte jag till på ett orienteringsläger, men efter det så var det
bara att vara hemma och vänta de där 3 till 6 månaderna som det tar för att en axel ska läka, under den perioden
så spenderade jag den mesta tiden med att försöka sova men utan framgång pga den oavbrutna värken som
infann sig dygnet runt och som inte har lämmnat mig än, när jag var på sjukhuset så blev jag erbjuden smärtstillande
men har vägrat ta emot dem för, detta kommer låta sjukt, men värken fick mig att inte förgås om jag inte hade
haft den grävande smärtan så hade jag nog blivit deprimerad, eller rättare sakt hafe jag nog blivit mer deppig.
men sedan kom o-ringen(årets största orienteringsarangemang) och jag träffade en massa kompisar som jag
inte träffat på år och dag. jag blev gladare, och sista dagen så träffade jag någon som rörde mig specielt, sedan
så klickade det bara. Jag kommer inte berätta mer om detta för att det är både skärande smärta och promenernade
på rosa moln, men pga av respekt för denna personen så kommer jag inte att skriva om detta, iallafall inte än.
eller det var tanken att detta inlägget skulle bara handla om det, det var den enda som jag ville skriva om, men nu
är det för komplicerat och personligt för att skriva om så jag kan inte med att skriva om det. det jag vill komma fram
till är att när det vekar gå riktigt bra det är då det kommer att gå riktigt år helvete, jag hoppas att det inte är så för
er andra där ute men det är paradorden i mitt liv. jag vet inte vad jag ska göra eller om jag ska göra något alls,
det enda jag vill göra är att vira in mig i ett täcke och inte mer vakna, inte iallafall för än jag har tappat alla min
känslor i kroppen....
Förundran
men nu vissar det sig att det är iallafall en vilse själ
som läser den.
Jag har gått och tänkt på det nu ett tag, och börjat
fundera på vad jag ska skriva, för att inte tappa denna
enda läsare, men som det brukligt är när man ska
vara kreativ så är huvudet fylly med ingenting alls....
Eftersom jag nu går som sjukskriven(det var det första
jag gjorde efter att jag hade slutat skolan, ja sjukskriva
mig alltså) inte för att jag har någon större lust att utnyttja
systemet, utan för att jag efter att ha gått 15 ronder mot
micke tyson lyckades dra axeln ur led. Det finns dock
rykten om att jag skulle ha hoppat från en båt och fixat
den ur led, men det är ju så konstigt så det kan ju ingen
vettig människa tro.
Nu när man går som sjukskriven hemma i det hus man
var tvungen att flytta hem till efter att i tre år ha bott själv,
föräldrarna vissar hur mycket dom vill ha en kvar genom
att ge min lillebror mitt rum för 2 år sedan. Det är när man
går runt där och inte kan hitta något vettigt att göra, efter
att ha mekat och fixat med alla cyklar vi har och fixat datorerna
och till och med dammsugit och klippt gräset(dock bara med
hjälp av en arm) som man börjar fundera på vad man vill
bli när man blir äldre och om jag ska vara ärlig så har jag
inte en blekaste aning.
JAG VET INTE VAD JAG VILL BLI!!!!!
Vissa kanske skulle känna frustration och bli lite lack för att
inte veta vad man vill bli, men jag bryr mig faktiskt inte, visst
det är svårt att göra något om man inte har något mål i livet
men jag fösöker att inte tänka på det så mycket, det löser sig
det måste det göra.
Jag vill också dela med mig att jag har blivit idol för ett par
små snälla barn. Det är min brors kompis lillebror han följer
med sin bror hem till oss men han vill inte vara med och
leka han vill bara vara med mig, han leker inte med mig utan
han sitter och iaktar varenda rörelse jag gör och är jätte intreserad
när jag förklara hur saker fungerar, han är bara 5 men han är
tok smart. Hans mamma kom och hämtade honom idag och
frågade om det inte var jobbigt att ha honom här hela tiden, men
jag tycker att det är roligt att hitta någon som vill lära sig saker av
mig. Sedan berättar hon att han pratar om mig hela tiden hemma,
det är för att citera henne "som om du är det enda personen som,
existerar för honom, han missar bolibompa för att få vara med dig,
det sista han sa till mig när han la sig igår var 'en dag ska jag bli
lika smart och stor som johan, för han kan allt' och det har han inte
sagt om någon innan". Jag måste säga att det är det mest smikrande
någon har sagt till mig under min livstid. Jag kan inte riktigt beskriva
hur berusande känslan av att någon ser dig som din hjälte är..... det
är bara sååå GÖÖÖÖTTTTT..... jo, jag fick en täckning av honom idag
också det var en bild på mig med en massa muskler och som höll
honom i handen och så var det något med en drake som jag inte fattade
riktigt men det var nog något om att jag skyddade honom från den eller
något sådant....
Tänk att en så liten människa kan få en att bli så glad att man inte känner
smärtan i axeln för första gången på 5 veckor.... jag är förundrad..... och glad!
sommar
Nu har det gått en evighet sedan jag senast skrev i något här,
det är inte pga att det inte har funnits något att skirva om, för
det har det.
Det är bara att insperationen till att skriva något inta har varit
där, visst jag har försökt att börja skirva på ett inlägg men på
mitten har det inte funkat, det är som om man hade dragit ur
ploppen ur vasken och alla insperation försvinner.
jag har länge funderat på att lägga ned denna blogg, för det
första för det är nog ingen som läser, för det andra för att jag
inte skriver i den för det passar inte att bara skriva om hur man
känner sig hela tiden, om man inte känner mår bättre någon
gång. det slog mig igår, "jag kanske är emo", jag mår inte så
bra, visst att jag är skada eller sjuk utan uppehåll, men det som
skrämer mig mest är att jag inte ser något ljus i livet, nej jag är
inte självmordsbenägen. det känns bara som om jag lever i
en bubbla som ingen kom nå mig i, jag blir jätte lätt förbannad
och tjurig, det är som om jag bara lever på tagtråd. jag hade
en tanke på att åka och jobba som hjälparbetare, men så fort
min farbror fick höra det så blev han arg på mig och förklarade
att folk dödades för att man försökte hjälpa andra. men jag skiter
faktiskt om jag dör, det är inte att jag vill det, men vi lever i den
delen av världen som kan duscha i dricksvatten i 10 minuter och
det är ingen stor grej. så om jag åker iväg och gör något som
gör så att folk i ett fattigtland mår bättre så är det väl bra, även
om en del av orsaken att jag vill åka är för att jag vill behövas,
visst det är självsikt, men även en själviskhandling som hjälper
andra kan vara god.
foto
det har varit jag och alex som har varit de två som har
drivit det men såå småninigom så har de andra följt
med på denna idén. vi har fotat alex i smörjd olja i
en bastu och i en dusch, tim och linus i klädda
den beryktade kreta outfitten på en avllägsen skogsdunge
vid skottek. men jag måste säga att jag gjorde det
värsta, jag tillät mig själv att fotograferas iförd studentmössa
och ett 6-pack corona utanför min lägenhet, det värsta
var att det kom en tjej på cykel mitt under tagning.
som vanligt så reagerar jag med att säga "hej"
som svar får jag ett skrämt "hej" tillbaka, att lägga till
är att det gick åt 3 stycken öl under tagningen, det var
inte ens tanken att jag skulle dricka öl, men när det vilket
ögonblick som helst kan komma en pensionär i rullstol
runt hörnet, och eftersom de inte är vana vid att se en
naken student så och posera framför en kamera skulle
kunna ge dem minst en stroke.
denna kalender kommer att finnas för inhandling
vi tror att det kommer att kosta 60 kr att trycka den
så det är väl det som blir priset. hör av er om ni vill
ha en!
.
precis när man känner att man kan börja göra allt
man inte har ork med när man är krasslig, man tänker
ta längre promenader i den vackra våren och se naturen
födas på nytt. men de är just då som naturen kommer
och sparkar en i skrevet, just när det är som finast så
kastar dessa förbannade träd ut en massa jävla pollen,
just nu så vill jag asfaltera hela sverige!
det ger en konstant huvudvärk och man går runt i en
konstant koma....
men även om det finns pollen i luften så är våren
vacker!
v.16
Tänker berätta lite om min vecka, men jag ska börja i slutet av förra
veckan. Jag stod med feber och filade klart och målade det sista på
vårat hus. Sedan så åkte alex bort till tyskland på söndagen, själv
så satt jag då med det som han hade skrivt på rapporten. Sen så
satt jag där ett bra tag ungefär hela dagen innan pappa och jag började
att skissa på hiset i CAD. Efter det så var det att stiga upp tidigt för
att hinna med den bussen till ulricehamn som passade. Komma in
på fysiken och börjar fundera på var fan alex är. Innan jag får en mental
bild av honom och ett enormt stop öl i handen, efter dagens enda
lektion så var det mer skirvande, när jag lämnade skolan kvart över fem
så var jag ganska trött i fingrarna, underarmarna och framförallt i ögonen.
undefär så har hela veckan varit och om det nte varit projektarbeteså har
det varit att söka till högskola.... denna veckan har varit jobbig, skulle bara
vilja lägga mig ner få en helkroppsmassage och sedan sätta mig i en
bastu som är lagom varm med kanske en öl eller två. det skulle funka med
en bubbelpol också. det jobbigast är att jag har inte tränat något alls och det
är inte bra alls. och jag har snusat ordentligt denna veckan, när stressen
var värst så blev det en och annan, började räkna på hur mycket kaffe jag
har druckit, kanske 5 liter minst, om man räknar lågt. vet inte vad jag ska
skriva mer, men känner för att fylla internet med ännu mer skit så jag
bara forsätter. jo, om jag fick bestämma vad jag vill så skulle jag ta med
mig ett gäng med kompisar och åker ned till ett lite varmt land och surfar
och gör allt roligt man kan göra på vattet, sedan en fest inte fylle fest utan
en go stämning, och sedan kanske slippa vakna ensam. men skit samma.
jo vi funderar på att försöka nolla ettorn på torsdag, ja jag vet att det är
väldigt sent men vi har inte haft tid innan. jog hoppas att det blir fest så
att jag kan få dränka mina tankar i en djup butelj eller ett flak eller 2. men vi
får se hur det blir.....
evighet
det känns som om det är en evighet sedan jag jag skrev senast
på denna sidan. jag vet inte riktigt om jag har någon bra anledning
för att inte har gjort det men, det ena är att jag har gjort projektarbete
och alla annan skol skit, och passat på att vara sjuk.... precis när man
behöver det.
det tråkiga är att jag inte fick följa med de som läser tyska till tyskland,
hade verkligen behövt lagt min lever i slkohol ett tag, men nu är det så
att det på min lott föll att jag ska sitta och skriva projektarbetesraport tills
fingrarn blöder. men det positiva är att jag har gjort klart modellen,den ser
för jävlig ut och jag skulle gärna bränna upp den, för jag skäms för att
behöva sätta mitt namn på den. men det är den första modellen som jag
har gjort så den blir som den blir....
jo jag har slutat att snusa helt eller jag har inte gjort det sedan i tisdags
och det är för mig en stor bedrift, men istället har jag varit otrevlig och har
konstiga humör svägningar.
ja förstren är på målade på framsidan men på de andra sidorna är det riktiga fönster, men
det är inget glas för det skulle ha tagit lång tid...
ja det ser inte ut att vara så mycket, tanken var att vi skulle ha allt i cellplast(frigolit)
men det är svårt att måla på så efter att ha lagt ner en massa timmar på att slipa
och såga den förbannade cellplasten, så bestämde vi oss för att klä allt ihopa
med playwood. så mycket tid har lagts ner men det syns inte....
vår
piper överallt och folk kommer snart att ha hösnuva
hela bunten. men det som kommer att hända som
mest folk längtar efter är de konstiga hormonsprången
som kroppen får när alla börjar se bättre ut och den
där tjejen som inte var något igår börjar bli lite snygg.
det är alltså hormonerna som gör att man blir lite
mer varm i kläderna.
nog skitsnackat om våren. jag funderar fortfarande
på vem det är som är den anonyma personen på min
blogg..... har till och med fått hjälp att kolla upp de
personerna som går på skolan och bor i hökerum,
men utan framgång. sedan är det ju en ip adress och
eftersom jag inte har tillgång till mer sofistikerad
datautrustning så kan jag inte vara säker på om det
äns är hökerum jag ska leta i. det är som om det
ligger och gnager där bak i skallen och ger sig inte
riktigt. om jag gör ett anonymt inlägg på en annan
blogg så ska det vara så självklart att det är jag så
att man inte behöver undertäckna. men men....
jo jag har nästan slutat helt med nikotin, ska inte
säga att jag har gjort det helt men försöker.....
ni får ha det så bra till jag skriver nästa gång.
jo det var en sak till karin är den värsta och mest
bittra kärring som trampar på denna jord.
hahaha
var din hem pc står, eller iallafall var den är registrerad!!!
den är registrerad i hökerum på hällstadsvägen och
även om jag inte har fått en exakt adress så kommer
jag snart att hitta den!!! hahaha internet kan berätta
allt om en person i dagens informationssamhälle
så akta med att ge ut erat Ip nästa gång ni surfar!!!!
...
bor i uhamn, jag kan inte få tag på den riktiga
adressen som personen bor på och det
irriterar mig väldigt mycket, så nu ber jag
personen aom tycker att jag är god att
skicka ett melj till mig så jag får veta vem
det är..... eftersom han/hon inte vill lägga
ut sitt namn på denna sidan...
[email protected]
är min melj.
god
jag fick en komentar som sa att jag är god....
jag vet inte från vem, men det är nog ingen
som umgås med mig, för de flesta säger
att jag är ond om satan själv men
mjukare än mjukglass en varm sommardag
på insidan, det sista säger dem inte men det
är så....
men vem kan det då vara som påstår att jag
är god? antingen någon som känner mig väl
eller en helt främmande person, iallafall
så känns det skönt att någon tycker att
jag inte är pest.....
